Jag är en desperat mamma nu vill inte min 11-åriga dotter studera, hon gillar det inte och hon vill inte binda sig. Om vi ibland lyckas ta ett steg framåt så tar vi ofta ytterligare 2-3 steg bakåt. Förra året var väldigt svårt för henne. Hon hade en mycket kraftig kollaps kanske på grund av att hon utvecklades för tidigt, vid 10 år gammal, med en mycket tung cykel och även på att hon drabbats av två viktiga dödsfall i familjen.
I år borde hon dock ha ordnat upp sig, men låt oss gå från dåligt till värre. Tyvärr måste både min pappa och jag genomgå stora operationer så kanske är det också därför hon känner att hon inte kan arbeta hårt nog.Hon är väldigt lat och håglös och orkar bara inte behöva plugga och göra sina läxor. Om han gör dem, gör han dem med mycket liten ansträngning, syntetiserar mycket och kommer därmed fram till insufficiens.
Vi har jobbat med en universitetsstudent i en månad och vi hoppades att det skulle bli bättre men det verkar för mig att det ibland verkligen blir värre. Jag har använt alla mina fysiska och moraliska resurser. Jag mår då ofta fysiskt dåligt på grund av mina hälsoproblem och den här situationen slipper mig som hittills inte verkar ha några positiva lösningar för oss alla. Hjälp oss, snälla! Hon är en intelligent och påhittig liten tjej som inte kan gå vilse på gatan på grund av lättja och slarv. Sofia
Dr Peltonens svar till föräldrar
Kära Sofia, situationen du beskriver verkar ganska tung, säkert både för henne och för hennes dotter. Det slår mig mycket att en så ung tjej fick möta så stora problem, som barn.Säkerligen var inte ens början av hans tunga cykel lätt, plus att han också fick möta dödsfall i familjen. Det är absolut inte konstigt att han har svårt att koncentrera sig på att studera. Dessutom, om både hans och hans fars hälsa är otrygg kan jag tro att han är rädd för att förlora dig också.
Jag har en känsla av att den här lilla flickan plötsligt var tvungen att avbryta sin sorglösa barndom för att möta problem som är mycket större än hon. Hon fick ta itu med en tung start på sitt liv som kvinna medan hon fortfarande var liten, utan att tänka på att två dödsfall i familjen inom loppet av ett år skulle vara ett trauma för vem som helst, även för en vuxen som är mer kapabel att hantera. och bearbeta sådana situationer. Och hon som en omtänksam mamma också med hälsoproblem, oroar sig med rätta för sin dotter.
Be en psykolog om hjälp
Älskade Sofia, har du funderat på att be om hjälp av en psykolog? Enligt min mening borde din dotter följas upp av en psykolog som kanske kan hjälpa henne just för att hon redan har fått möta mycket starka situationer.Jag är rädd att även om din dotter skulle finna styrkan att studera, kanske till och med med hjälp av en duktig elev som jobbar vid sidan av henne, så skulle de drabbade trauman fortfarande finnas kvar inom henne.
Letja och slarv har inget med det att göra
Om du tillåter mig tycker jag att din dotter ska få klinisk hjälp att hantera sorg och rädslan hon kan ha för att förlora henne och sin pappa också. Jag tror inte att det är en fråga om lättja, likgiltighet eller håglöshet. Kanske kan hon med hjälp av en bra psykolog hantera allt som hände henne förra året, för att sedan kunna möta livet igen med hopp, vitalitet och den där intelligensen som utmärker henne. Och följaktligen också gå tillbaka för att studera. Hans förmåga till syntes är absolut en potential som måste odlas i studier, när de största problemen har "lösts" (eller åtminstone behandlats av en specialist).
Fördelarna med psykoterapi, även för föräldrar
Ibland kan hjälp utifrån, ett tredje öga, förändra en familjs liv. Ibland är det nödvändigt att vara psykolog, när besvären kräver klinisk hantering; många andra gånger räcker det med en coachningsprocess. Och det är inget fel med att be om hjälp. Det är verkligen det första jättesteget för att förbättra sina förutsättningar, att må bättre, att lösa sina problem. Ett jobb hos en specialist, oavsett om det är en psykolog eller en coach, hjälper till att lugna rädslor, att öppna våra ögon, att se situationen från en annan vinkel och ger oss tillbaka det hoppet som ofta är förlorat och svårt att hitta igen.
Jag hade nyligen ett samtal med en amerikansk tränare, hon var orolig för sin 14-årige son – det visade sig att han är ett fjärde barn, född många år efter att de andra tre nu redan är vuxna och briljanta i sina liv, medan den här pojken är lite försummad av föräldrar som är extremt upptagna med sitt arbete.Mamman var orolig men hon visste inte hur hon skulle hantera sin son annorlunda än de andra som inte hade orsakat henne problem tidigare.
Föräldrarpsykologer och coacher behöver också hjälp
Jag visade henne hur användbara de verktyg hon redan använder i sitt arbete som coach med sina klienter kan vara (aktivt lyssnande, öppna frågor, frånvaro av omdöme, empati, förmåga att sätta den andre i centrum). Så kära mammor (och pappor) som läser mig, vet att även en professionell inom sektorn, en som arbetar för medveten förändring, en som siktar på sina kunders förträfflighet, kan ha problem hemma och hamna i svårigheter med sin tonåring son och att du behöver hjälp. Faktum är att han räckte upp handen och bad om hjälp. Hon sa senare att hon kände sig dum för att inte använda de verktyg hon har för att förbättra sin relation med sin son. Vi kan vara bra på att hjälpa andra men inte oss själva. Hon förstod dock att skuldkänslan inte alls skulle ha hjälpt henne, medan det enda sättet var att lyssna på sin son med avsikt att förstå och hjälpa honom.
Vem är doktor Laura Peltonen
«Jag har en magisterexamen från den Humanistiska Coaching School av Luca Stanchieri, en av de italienska coachingpionjärerna, och en specialisering från samma skola i Teen & Parent Coaching».
För kontakter: Instagram: ellepi_coaching Facebook: Ellepi Coaching Laura Peltonen, Mail [email protected].
